Nedräkning

Nu är det på riktigt nedräkning. Imorgon gör Dennis sista dagen innan semestern. 
 
Skönt att jag bara blev själv hemma i en vecka mellan de 2 veckorna Dennis va hemma efter Mio kom, och hans semester. Hoppas på en fin juli månad och att den inte regnar bort så som maj och juni gjort..
 
 

Förkyld

Dennis smittade ner hela familjen med sin förkylning. Han är mycket piggare men jag har fortfarande en jäkla hosta, ont åt bihålorna och snorig osv.. Envis förkylning som aldrig ger med sig.
 
Jag var rädd att Mio fått ögoninflammation då han var geggig i ena ögat. Idag såg det dock mycket bättre ut. Bvcsköterskan sa att de kan va trånga tårkanaler.
 
Har jag fått tillbaka smaken tills midsommar så överväger jag att göra en jordgubbstårta, håller tummarna!
 
 

1 vecka gammal

Idag är det en vecka sedan Mio kom till världen. Tänkte berätta lite om hur det var..
 
Jag hade gått över 7 dagar och var galet trött på att vara gravid. Känningar hade jag haft ungefär lika länge men sista 2 dygnen hade förvärkarna tilltagit. Vid 20snåret kvällen vi åkte in, började jag klocka värkar. Jag klockade dom fram till 23tiden då jag ringde förlossningen och dom tyckte att det var dags att åka in. Väl inne tog dom en kurva, lääänge kollade dom kurvan på Mio. Barnmorskan var lite bekymrad att han var så stillsam, särskilt när jag låg på rygg eller vänster sida. Jag var 3-4 cm öppen men tappen var inte helt borta. Ett tag övervägde dom att ge mig en sovdos men just för att Mio var slö och värkarna snabbt blev starkare och tätare, så fick vi ändå ett förlossningsrum.
 
Dennis hade feber och mådde pyton medan jag vankade av och ann på rummet utan någon som helst smärtlindring i vad som kändes som väldigt långa 3 timmar. Sedan var det äntligen dags för EDA -prisa gud för epiduralen! Den gav mig chansen att småslumra och samla kraft. Hann dock inte ha den jättelänge innan det var dags att krysta. Epiduralen gör ingenting för en i det läget och jag hade bara lustgas som smärtlindring vid krystningsskedet. Det var betydligt smärtsammare den här gången, om jag ska vara ärlig. Svaret på varför han var så slö inne i magen fick vi när han kom ut. Han hade navelsträngen lindad 2 varv runt halsen. Att det var mer smärtsamt den här gången berodde väl på att han var betydligt större än vad Colin var. Colin vägde 2790 och var 51cm lång, Mio däremot -4060 och 54cm lång! Stadig pojke minsann med goa, knubbiga kinder. Från att vi kom in till att Mio var född, tog ca 6 timmar. Han tittade ut 06.10 fredagmorgon.
 
Han är otroligt snäll och är sällan ledsen. Amningen funkar jättebra. Jag började använda amningsnapp (skydd som sätts på bröstvårtan vid amning) för att inte bli söndersnuttad och tack vare det så funkar det kanonbra! Än så länge helammar jag, han har alltså inte fått något annat än bröstmjölk än så länge. Funderar på om han ska få tillägg vid läggdags så kanske han sover bättre. För tillfället sover han typ 1 timme och sen vill äta igen (inte alltid men senaste nätterna). Om de bara är för snutt och mys eller om han faktiskt är hungrig vet jag inte.. men lite längre sovstunder innan matdags nattetid, skulle inte göra något.
 
 

Mio, vår Mio

Välkommen till världen, lilla Mio <3
 
 
Detaljer kommer sen, jag kan knappt slita blicken från den här fina lilla skapelsen.

RSS 2.0