Tillbakablick

Har suttit och läst gamla inlägg från då jag var gravid med Mio. Det finns fler bilder på Mio-magen än Colin-magen, ändå inte särskilt många.. Ibland saknar jag att vara gravid. Kan känna att jag vill få chansen att enbart känna mig lycklig och glad under en graviditet. Ingen av mina graviditer har varit solsken och persikor direkt, då jag dels hade väldigt mycket krämpor av alla dess slag och dels mådde jag pyton psykiskt. Båda gångerna. Vad är oddsen för det liksom? På nåt sätt lyckades saker och ting överskugga det största man är med om i livet. Speciellt när jag väntade Mio. Sjukskriven från v 15 för utmattningssyndrom och foglossning. Jag hittade ett inlägg där jag beskrev orkeslösheten -jag orkade inte ens slå på tvn för att ha något att vila ögonen på, utan kunde sitta rakt upp och ner i soffan och bara stirra ut i luften. Dennis var brydd många gånger då han kom hem på lunch, varför jag bara.. satt där? Då hade jag suttit så i nån timme eller så. Jag har nog förträngt mycket av hur jag mådde. Försvarsmekanism kanske?
 
Jag hittade flera bilder som jag helt glömt bort, denna tyckte jag var lite extra fin. Även om jag mest kände mig stor som ett hus då ;)
 

vecka 28

Går in i vecka 28 idag. Nu tycker jag faktiskt att folk kan sluta säga att jag har sån liten mage, för de har jag inte. 
 
Det är full aktivitet och hela magen rör sig. Det sparkas så de gör ont ibland och favoritstället att sparka på verkar vara långt ner vid byxlinningen. 
 
 

Hello there

Idag har vi fått se lillebror :) Massor med liv i magen med puffande och buffande, vi såg hur han svalde fostervatten och vinkade lite med handen. Vi såg även klart och tydligt att Colin hade helt rätt; det är en lillebror i magen :)
 
Jag skulle kunnat lega där i flera timmar och bara titta på lillen. Så häftigt!
 
 

vecka 17

lördagar är veckoskifte för kulan. Jag har inte tagit magbilder på 3 veckor nu.. Kände att det var dags, och att sluta tänka att "jag bara ser tjock ut".. Jo, det låter jätteknäppt, men säg det till en hjärna som spenderade hela tonåren med att vara ätstörd.
 
Nåväl, jag har gnällt och sagt till Dennis att magen växer inte, att jag inte ser gravid ut -bara tjock. Så jag tror jag behövde ta en sådan bild idag för att själv få se att jo, den växer och jo, det syns att jag är gravid och inte bara tjock. Mellan dessa bilder skiljer det 3 veckor. Nu är jag i vecka 17, då var jag i vecka 14. Och nog växer den. Nu väntar jag bara på att få känna lite fladder. Jag kan kanske ha gjort det redan men jag har tänkt att det nog bara var kurr i magen eller så.
 

Växtvärk

Jag har till och från rejält med växtvärk i magen. Stramar och spänner. Det är lite skönt att ha gjort det här en gång tidigare, samtidigt som man vet att krämpor som tex foglossning osv kan komma dessto tidigare andra gången. Jag tror jag ska införskaffa ett foglossningsbälte redan nu så jag är redo om/när foglossningen kommer. 
 
Aptiten är fortfarande kass och eftersom jag ätit riktigt dåligt i sådär 6 veckor så har väl magsäcken krymt och jag får nu bara i mig portioner som är lika stora som Colins.. det vill säga; 1 pannkaka typ.. nä till och med Colin äter mer än mig.
 
Jag längtar efter en bula på magen nu, så kanske det känns mer verkligt. Jag vet inte om jag börjat få lite mage eller om jag bara är svullen, men nånting har hänt med magen. En viktnedgång på 5.5 kg hittills så det är inte så att jag gått upp och därför fått trånga byxor.
 
Jag har redan varit ut för första klappen på magen. Redan i v 9 faktiskt.. "ursäkta, men sluta klappa på mitt fläsk!" Typ..
 
 

Nostalgisk

De senaste veckorna/månaderna, under tiden vi försökt och sedan lyckats bli gravida, har jag gått tillbaka mycket och tittat på gamla bilder och läst gamla inlägg från då jag var gravid och då Colin var nyfödd.
 
Det gick fort för oss att bli gravida. Jag slutade med p-plåster i juni. September plusade jag. Alltså 3 månader. Man vet ju att det kan ta många månader innan kroppen kommer i balans igen och ägglossningen kommer igång. Men vi verkar vara väldigt fertila, jag och min man :-P
 
Jag trodde mitt humör skulle vara mer kontrollerbart den här gången, men icke. Jag har varit helt fullproppad med hormoner som gör precis som dom vill och jag har inget att säga till om. I början var jag förbannad. Jag ville slå nån på käften och skrik-grina av ilska, haha! Stackars Dennis.. sedan gick det över till att vara allmänt loj och orkeslös och tycka att allt var skit och jag kände mig som världens minsta människa. Men jag tror det värsta håller på att lägga sig nu. Tröttheten ger sakta men säkert med sig, även om jag fortfarande är sjukt trött. Det har hänt mer än en gång att jag nickat till här på jobbet -ståendes! En period var det inte ovanligt att jag nickade till sådär 2-3 gånger OM DAGEN! Hejåhå ^_^
 
Nåväl. På måndag är det besök hos MVC för vägning, provtagning osv. Vi har varit där på inskrivning redan, för typ 2 månader sedan. Men det var så tidigt fortfarande och man vet ju aldrig, det värsta kan ju ske. Därav dröjde nästa besök.
 
En nostalgibild. Jag i v 19, en pytteliten Colin, en lite större och en ännu lite större Colin :)
 
 

att dokumentera

Jag ser fram emot att gravidblogga igen. Eller igen, man kan knappast påstå att min blogg var en renodlad gravigblogg när jag väntade Colin. Det var sparsmakat med både bilder och uppdateringar gällande graviditeten då. Det var massa annat som sög massor med energi och jag kan känna idag att jag är ledsen att jag tillät något överskugga den tiden för mig. Den här gången blir det nog helt annorlunda. Det kommer tas magbilder och uppdateras hur det är med måendet osv. Det är kul att gå tillbaka sen och läsa och minnas. 
 
Jag är mest ledsen över att det togs så få bilder på mig och magen. Jag har kanske 7-8 bilder max, på mig som gravid.. Hemskt tråkigt. Ingen gravidfotografering gjorde jag heller. Men det SKA det bli den här gången, och då kan ju Colin vara med också :)
 
 

För 3 år sedan

Kom att tänka på något lite roligt.. Den 13e april för 3 år sedan, fick v i veta att vi väntade tillökning.
Tre år sedan! Det innebär ju att Colin börjar bli ordentligt stor faktiskt.. Tänk vad tiden går. Helt galet! Man glömmer så fort hur det var och hur liten han var. Han vägde 2890 g och var 51 cm lång. Det är lite annat nu, kan man ju säga :)
 
 
Det här är nog favoritbilden från BB-vistelsen. Lilla unge, vad liten du var!
 
 
Sovstilen höll i sig några månader. Ibland väckte Colin sig själv av sitt viftande med armarna. När han sov inne hos oss kunde man se hans små händer vifta omkring i luften, såg kul ut men man var så lagom road av att han inte kunde ligga stil, eftersom han som sagt väckte sig själv :) Men när man ser tillbaka på det så är det bara roligt.

Gravid och matproblem?

När jag var gravid med Colin, hade jag problem med illamående de första 18-20 veckorna. Bara lukten av mat framkallade kväljningar och det enda jag kunde äta var mannafrutti och te, under en period. Barnmorskan sa varenda gång vi var dit, hur viktigt det var att jag fick i mig mat. Jag gick ner ett gäng med kilon i början.. När jag var i vecka 36 hade jag gått upp ynka 3 kg. 
 
Från tidiga tonåren har jag haft en förvrängd syn på mat. Vissa skulle kalla det anorexi, jag skulle säga "någon slags ätstörning". För någon hälsosam syn på mat var det verkligen inte. Jag lärde mig ljuga, gömma och smussla, allt för att inte behöva äta. "Hur lite kan jag äta på en dag" var en tanke som ständigt hängde med mig. När jag vägde som minst stod jag fortfarande framför spegeln och klämde på den lilla hudvalken som fanns och äcklades av vad jag såg. jag var ju så tjock, tyckte jag.
 
 
 
Det här är jag på skolavslutningen i 8an. I 9an "pikade" jag och var som allra tunnast och mådde som allra sämst.
 
När jag blev gravid kom den där rösten smygandes tillbaka. "Akta dig så du inte blir tjock", "ät inte det där, tjockis!" eller liknande, ekade då och då i huvudet. Jag slogs med de tankarna ofta och försökte trycka bort dem så gott jag kunde. Under hela graviditeten gick jag upp 7 kg. Ut kom en frisk, dock något tunn liten kille (inget som hade med mig och maten att göra, fostervattnet hade sipprat i en vecka utan att jag förstått det..) Jag är dock helt övertygad om att när det är dags för nästa barn, kommer jag tackla det här mycket bättre. Jag kanske aldrig blir helt fri från den där rösten som ligger långt där inne, men nästa gång tror jag att jag kan hantera det hela bättre. Jag var oförberedd på vad som skulle hända med min kropp, fast att jag så väl vet, så var jag inte beredd, på nåt vis.
 
Jag svamlar nu. Det jag ville ha sagt var; döm inte andra så jäkla snabbt. Du har inte en aning om vad andra varit med om, vad som format den människan som du gärna kastar skit på. Jag "bantade" inte under min graviditet, jag slogs med ett monster som fanns i mitt huvud, som sa åt mig att inte äta. Colin var frisk när han kom, och det är det enda som spelar någon roll.

Nåt slags rekord

Heja oss! Jag och Colin måste ha tagit nåt slags rekord idag! Vi skulle vara på BVC 9.45, Dennis skulle plocka upp oss och köra oss dit och sedan till dagis. Det var bråttom då Dennis även skulle hinna äta lunch då hans lunch börjar 10.00. Så, vi gör oss i ordinng åker dit, in, väger och mäter och ut igen, Colin lämnades på dagis 10.05. Så fort gick det minsann!
 
Colin växer äntligen bra igen. Han har vuxit hela 3 cm sen i höstas och är nu 88.5 lång och väger 12.2 :) ÄNTLIGEN! Han följer sin kurva bra och han är en frisk och glad kille. Den här matvägrarperioden är som bortblåst nu, skönt att den är över. Igår åt han 2 portioner till middag, han äter bra på dagis.. Det är en himla lättnad!
 
När jag var gravid och när Colin var bebis, så sa vi att Colin ska inte få sötsaker så som godis och kakor osv förrän han börjar vara så pass stor att han kan känna att "varför får alla andra barn men inte jag?", men när man är med om sådana här matvägrarperioder, som varar i månader, då testar man i princip ALLT. Bara han äter NÅNTING så är man glad. Om det varit pasta, frukt eller en kaka har inte spelat någon roll, så länge han ätit. Vissa dagar levde han på kanske 10 majskrokar (som i sig egentligen är mest luft.) och lite vatten. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, och jag hade aldrig väntat mig att vi skulle behöva oroa oss över vad vår lilleman lever på egentligen. Det blir inte alltid som man tänkt, helt enkelt. Det är lätt att säga sådant när man är gravid eller har ett spädbarn, men när det spädbarnet växer upp till ett barn med en jäkla stark vilja och egen åsikt, då är det inte så lätt. 
 
 
Mini-Dennis!

Luciatåg och Mozartkulor

Jag kom hem för en stund sen efter att ha varit på dagis och tittat på luciatåget. Dom var så himla söta allihop, men sötast var såklart Colin :) Duktig var han också. När dem var färdiga så var Colin jäääättetrött. Hade tänkt fika men han var grinig så vi gick hem istället. Han ville ha en macka innan sovstunden men höll på att somna medan han åt den, trött kille :') 
 
Jag har lovat svärmor att ta med gott julgodis till jul, så tidigare idag gjorde jag mozartkulor. Superenkelt och jättegott!
 
Rosta hasselnötter i en torr panna, tryck ner dem i en bit nougat (underlättar om nougaten legat i kylen) och rulla bollar, skiva marsipanen tunnt och kavla/tryck ut den lite och täck bollarna med marsipanen (man kan använda mandelmassa men jag föredrar marsipan)och doppa i tempererad choklad. Temperera gör man för att få fin glans på chokladen samt att den håller sig bättre i rumstemperatur. 
 
Har även tänkt göra några olika kolor, mesknäck och lite sådant. Funderar på praliner med men det är sånt bök.. Vet inte om jag har nån lust till det. Vi får se helt enkelt. Vore ju roligt att bjuda på mina hjortronpraliner :) Kanske man kan krydda dem med någon julig krydda/likör för att dem ska kännas mer juliga? :)
 
 
 
 

En fin 2årsdag

Vilken bra dag det blev igår. Colin fick massa fina presenter och besök av farmor, farbror, moster, mormor, farfar och Anki :) Av oss fick han en bilmatta med tillhörande bilar samt en stoooor mjukisödla. Båda grejerna fick toppenreaktioner - Oooooj! Så himla gulligt!
 
Sedan fick han ett jättefint armband (Colin älskar armband och använder mina gummisnoddar som det) av farfar och Anki, med HDfärgerna så klart :) När han kom på dagis idag var han jättemallig och gick runt och visade upp det. En leksaksmotorcykel fick han med.
 
Av farmor och Gullik fick han en "pang" (gevär), Colin har följt Åsa på skjutbanan och även sett älg när dem hänger vid slakthuset och ska förberedas för styckning. Mycket imponerad är han! Han fick även en jättefin mössa och vantar, så nu blir jag och Colin likisar :)
 
Av farbror Glenn fick han två rikblock och pennor, Colin älskar ju att rita så det var verkligen mitt i prick :)
 
En spade och flerpack med torkad frukt av moster Malin. Colin är tokig i russin och de senaste blöjorna har varit därefter ;) Spaden tycker han är himla kul och skulle skotta upp mig med den. 
 
Och av mormor Sigrun fick han superfina långkalsonger med fiskar på (mormor har fiskar som Colin kan titta på i evigheter..) samt tjocksockar och en monstertruck! :) 
 
Han fick så himla mycket fint att han har svårt att välja vad han ska leka med, lillskrutten! :) Tårta åts, kaffe dracks och värmen steg här hemma. Med så många människor i en liten lägenhet blir det därefter. Men jag riktigt mös igår, när man riktigt såg hur Colin trivdes med alla här. Underbart! Synd dockatt inte alla systrar var här och min pappa saknade jag såklart också. Det är synd att dembor så långt bort :(
 

Älskade barn

Idag är ingen vanlig dag för det är Colins födelsedag, hurra, hurra, hurraaaa! Älskade lilla unge, tänk vad två år går fort! I morse när Colin klev upp var granen klädd och det riktigt glittrade i ögonen på Colin när han fick syn på den :)
 
Ett paket fick han öppna innan dagis, resten då pappa Dennis kommit hem :) Idag har jag det jag gör. Städa, baka tårta och nu sitter jag med färg i håret. Farmor Åsa kommer i eftermiddag och även mormor Sigrun. Ska klippa mamma också så jo, planer för dagen har jag :)
 
Colin är verkligen en charmig och (för det mesta) glad kille. Snäll och skötsam är han och skrattar ofta och hjärtligt, så som bara Colin kan. Vår fina unge!
 
 
Mina favoritkillar.

Snart 2

Tänk att Colin blir 2 år imorgon. Vad fort tiden går! Känns som att det var nyss han var en liten bebis som fick plats att sova på ena armen. Nu är han ju värsta storkillen.
 
Vad jag älskar dig, du goa, fina, underbara och roliga unge! 
 
 Några timmar gammal och Colins andra julafton, ett år gammal. Så mycket kärlek!

Sötaste Tomtenissen

Bjuder på min andra favoritbild från då jag fotade Colin. En Colin som kramas med nallarna och ser ut att drömma sig bort. Kanske han drömmer om att han ska få träffa tomten? Eller drömmer han om den gnistrande julgranen med färggranna kulor? Vacker och stämningsfull bild i alla fall, tycker jag :)
 
Det var kul att fota honom, att jag faktiskt lyckades få till några riktigt fina bilder på honom och att han kunde sitta still nog länge för att det skulle vara möjligt! Gullunge :) Så, jag sparade in en massa pengar på att ta dessa själv istället för att gå till någon som håller på med det. Jag tror det hade varit svårare att få fram något leende eller så hos Colin om han blev fotad av en för honom, främmande människa. För att vara amatör tycker jag att dessa får VG+ om inte ett MVG till och med :') Julkorten är redan beställda och jag ser verkligen fram emot att se resultatet!
 
 
Äh, slänger in de fyra bästa bilderna! :)

Gravidfunderingar

Bebismagar och små nyfödda knoddar ploppar upp likt svamparna i skogen. Jag tittar med jämna mellanrum på bilder från då jag var gravid och känner att jag ångrar att det inte togs fler bilder på mig och magen. Det hade varit så himla kul att göra en riktig gravidfotografering. 
 
Jag skulle vilja göra en fotografering med min lilla familj. Colin, Dennis och jag. Det finns duktiga fotografer med bra priser, så jag funderar på att försöka övertala Dennis. Han är dock inget jättefan av att vara med på bild..
 
Jag nästan hoppas att jag blir större med nästa bebis. Fick många gånger höra att "blir du inget större, du" eller "för att vara si och så långt gången har du en liten mage". Nog för att det är otympligt och allt blir bökigare med magen, men ändå.. Jag minns att jag på slutet inte ens kunde gå från ICA till min mormor (ca 200-250 meter) utan att nästan kissa på mig, för Colin låg och tryckte på blåsan. 
 
Många saker som blir svåra och jobbiga då man är gravid, men oj så mysigt det är ändå. Att känna bebisen sparka och röra sig, varje gång man går på MVC och får lyssna på hjärtslagen. En gång spelade Dennis in ljuden och skickade till den blivande farmorn, minns det som uppskattat :')
 
Dags att boka en tid för Colin på BVC nu, kolla om hans kurva ser bättre ut, den hade planat ut lite sist. Vilket berodde på att under en period var det en kamp att få i honom mat över huvudtaget. Usch vad jobbigt det var. En maktkamp som är helt omöjlig att vinna. Det var bara att ta det med ro, och inte göra maten till en grej. Mat ska vara gott och roligt!
 
 
Gravid i v 32+4 och Colin ca en vecka gammal.

Sluta räkna

Åh.. Vår lilla kille är minsann inte så lite längre. Snart dags att sluta räkna hur många månader han är. Idag blev Colin 21 månader. 3 månader kvar till 2års dagen alltså. Var tog de här två åren vägen? Jisses. Han är så himla charmig, vår unge. En riktigt goskille också, fast på hans villkor förstås. Hans dagisfröken berättade att han hade lagt sig på en av madrasserna i sovrummet på dagis, klappat på madrassen och ropat "Katta!" Hon skulle alltså komma och mysa med honom :) Igår gjorde han ungefär samma hon Malin, kröp upp i sängen drog på sig täcket, klappade på kudden -"Malin!" :) Go-unge!
 
Han gillar dock inte ett dugg att vara hemma, så dagarna han inte är på dagis är det till att sysselsätta honom på andra håll. Hos Malin brukar funka, annars blir det ut på byn i vagnen eller hälsa på mormor/gammelmomma osv. Jag hoppas det är en fas, tidigare har han varit jäkligt duktig att underhålla sig själv. Nu kräver han mer uppmärksamhet och stimulansbehovet är större. Det hör ju såklart till utvecklingen. Synd att han inte har några barn här omkring att leka med dom dagar vi inte är på dagis bara.
 
 
Bilen är nog Colins favoritleksak. Det går med en väldig fart!

Drömmen om en jul

Jag kommer på mig själv med jämna mellanrum, med att drömma mig bort i juletider. Jag längtar så jag nästan spricker efter ett hus. Jag drömmer om den perfekta granen -stor och yvig. En uppsjö av hemmagjort godis, god mat, lussekatter och Colin som är uppspelt så som bara ett barn kan vara på jul. Jag vill ge honom minst lika fina jular som jag hade som barn. 
 
Att både jag och Colin fyller år i december gör det hela ännu lite mysigare. Colin fyller år den 10:e (han kom 3 dagar för tidigt, BF var den 13:e, på självaste Lucia) och jag den 24.e december :)
 
Sitter och tittar på juliga bilder på nätet och känner hur jag riktigt myser av bara tanken på jul. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan jag har ett hus att pyssla i :)
 
 

Colin med trotsen

Den här dagen har varit sådär kan man väl säga. Colin har verkligen testat mitt tålamod. Det gör han allra bäst genom att skrika rakt ut så fort han inte får som han vill. Det vill säga när han inte får riva ut alla mina bakgrejer, kasta saker utför trappen, lugga katterna, mosa blåbär överallt osv.. 
 
Han har sina stunder då han är glad och nöjd såklart, vilket han faktiskt oftast är. Men inte idag. Jisses. Ingen Dennis fanns hemma som kunde hjälpa mig heller. Jag var tvungen att sätta mig och rensa alla blåbär och paketera dem, blev 4 liter på pricken :) Sedan förvällde jag mangold och paketerade det med. Det gillades inte av Colin dock.
 
Nåväl, nu har han fått välling och ligger i sin säng. Tystnade ganska snabbt så han var nog trött sombara den. Vad ska jag göra nu då?
 
 

God morgon

Colin är verkligen en riktig spjuver! I morse satt han och gjorde massa grimarser (istället för att äta frukost) och man kan ju inte annat än skratta och bli glad av världens sötaste unge ♡
 
Colin hälsar godmorgon!
 
 
 

RSS 2.0