Tillbakablick på gott och ont.

Sitter och läser gamla konversationer.. Saker och ting var verkligen upp och ner. Jag överreagerade mycket och tog saker som något helt annat än för vad det var. Konstigt det där. Hur ens eget huvud kan spela en såna spratt och göra en så nojig och paranoid.
 
Konversationer från då jag nästan nyss blivit gravid. Jag rasade i vikt första tiden, 4,5 kg. Det tog tid innan jag gick upp något igen. Jag mådde inte särskilt bra i början av graviditeten. Illamående och kväljningar bara jag kände lukten av mat. Jag minns att jag levde på mannafrutti och te.
 
Jag var så himla arg. På alla. Arg och ledsen. Det var sån omställning att bli gravid. Jag hade läst så många gånger om alla som var så lyckliga och allt var så fint och underbart under graviditeten. Riktigt så var det inte i min verklighet. inte det första 5 månaderna i alla fall. Sedan blev det bättre. Jag minns att jag grät i princip varje dag. Eller fick raseriutbrott. Det var riktigt jobbigt. Jag kommer verkligen ihåg hur ensam jag kände mig. Jag kände mig ensammast i världen faktiskt. 
 
Dennis tog ner mig på jorden då det behövdes (vilket nog var rätt ofta) och jag landade för en stund med båda fötterna på jorden. Oavsett allt som hände och alla känslor som var som en berg-och-dalbana så skulle jag absolut göra om det igen. Att vara gravid är stort. Självklart så ska Colin få syskon!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0