dada, hink och spade

När Dennis slutat ska vi åka till Ringvattnet och hämta ett tapetseringsbord hos Dennis mormor. Nu när trappen är igenlagd står tapetsering på agendendan :) Yay! Jag kan inte gå ut på byn utan att någon frågar mig hur det går, när jag öppnar osv. Idag var det 3 stycken vid olika tillfällen som frågade. Många tror på det här, och jag hoppas att dom faktiskt kommer och fikar också, och inte bara säger att "Strömsund behöver dethär" och sedan fortsätter gå på ICA och fika. Men så fint som jag tror det här kommer bli, så kommer inte folk kunna låta bli att komma till mig :)
 
Jag ska nog lyckas snärja några stammisar, hoppas jag ;) Det känns fortfarande overkligt och långt borta det här.. När jag tänker efter så känns det rätt sjukt. Jag hittade inget jobb -så jag skapade ett! Jag ska vara chef. Jag ska driva det här cafét. Ansvaret vilar på MINA axlar. Det känns helt galet och rätt läskigt med.
 
 Men frustrationen. Det GÅR inte att nå fram.
 

Kommentarer
Postat av: A-C

Maria, skit i vad som skrivs om dig(även om det säkert är svårt!), du och så många med dig vet. Det är det viktiga. Låt människan vara helt delusional, denne framstår bara som korkad själv. Stå på dig! Åh,och lycka till med dit kafé!! Kram

2014-01-29 @ 15:44:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0