Preach as you Teach

Många åsikter har uttryckts här på sistone. Ventilera är nödvändigt.
Jag slutar aldrig förvånas över människor överlag. Den där masken folk drar på sig när dem möter någon som tidigare varit samtalsämnet under fikaträffen på ICA, eller hemma i soffan med ett glas vin och några vänner. Plötsligt är det som bortblåst, allt det där skitsnacket som sas. Plötsligt umgås man med den man sagt är "dum i huvet","det måste vara nåt fel på den där människan", "vem tror Hen att Hen är egentligen?" osv. Jag vet flera som gör så här. Jag blir knappt förvånad längre. 
 
Jag ser på dem, och skakar mest bara på huvudet. Lev som du lär, har du hört det uttrycket någon gång? Många verkar inte alls förstå innebörden med det. Falskheten i dessa människor ligger på topp, just i det där ögonblicket när de glatt hejar, tar en fika, en promenad eller likande med dessa som de tidigare snackat skit om. Men kanske är du inte nåt bättre själv?
 
Se dig i spegeln.
 

Kommentarer
Postat av: Maria - Ett norrsken i Linköping

Något jag tycker är spännande är när man möter folk hemifrån någon annanstans. Då är man helt plötsligt jättenära utan att egentligen någonsin ha pratat eller för den sakens skull välja att prata om man hade setts på typ Simonssons...

Fast å andra sidan gör man så lite själv, söker sig till bloggar och sånt som känns hemma och vant.;)

Svar: Sånt klarar inte jag av. Kan man inte prata, eller ens heja på mig när man möts på affärn eller så, så tycker inte jag att man behöver göra det tex på krogen eller nån annanstans heller.
Bloggar tycker jag dock är lite annat, bloggarna är ju till för att läsas :)
Maria Walkeby Roos

2014-01-31 @ 13:26:35
URL: http://marialindgren.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0